Kaninungar och att vara selektiv
Vår fina Beamorra, även kallad “Morran” levererade en kull på 7 ungar. Av dessa lever ännu 5 då vi tyvärr drabbades av en olycka som involverade en av våra höhäckar. Passar på att lägga ut en varning: kontrollera storleken mellan spalterna till höet i höhäcken. Har man otur är de precis så stora att en kaningunge kan ta sig in men fastnar på vägen ut.
Till en början var det så spännande att lägga in vårt första bidrag till genbanken (dvs. utfärda genbanksintyg på ungarna) att jag inte tänkte särskilt noga på vad jag faktiskt tillförde. Nu i efterhand har andra tankar drabbat mig. Som tur är har jag väntat med att sälja ungarna så potentiell skada går ännu att rätta till!
Vi lade märke till att 2 av ungarna växte bra på det hö och grenar som erbjöds men att 2 andra behövde stödmatas för att klara sig. Tankarna om att det skulle kunna finnas en genetisk skillnad på dessa kaniner slog mig och eftersom vi vill ha fram, eller som jag tänkt: BEVARA, en kanin som kan klara sig på ytterst lite och lättillgänglig föda (dvs. inget konstgjort foder som är orealistisk att få tag på under kristider som svält) blir det nu viktigt för mig att granska våra kaniner och tänka efter en gång extra. Helst hade man önskat att de kaniner som såldes med genbanksintyg automatiskt innebar att de var lämpliga avelsdjur för genbanken men så behöver det inte vara av olika anledningar. Det första gäller att folk helt enkelt inte sållar, utan ger alla ungar i en kull ett intyg (så som jag gjort!). En annan faktor kan vara kaninens ålder och storlek. En liten kanin kan komma att växa sig stor med tiden, beteenden kan ändras till viss del och vare sig honorna blir bra mödrar eller ej vet man ju inte förrän hon haft åtminstone en kull. Hanars beteende mot andra hanar kan också komma att ändras med åldern.
Jag har någonstans landat i att de kaniner jag skriver intyg på ska ha två primära egenskaper, utöver rasramen hos Lantrasföreningen Gotlandskaninen och krav på uppfödare som ingår i Svenska kaninvälfärdsföreningen (SKVF):
1. lättfödd, ej kräva stödmatning utöver artanpassad kost
(kvalitén på höet kan avgöra om tex andra växter måste tillsättas, men detta ska ej vara i form av spannmål)
2. kontaktsökande! De flesta kaniner tycker inte om att bli upptagna från marken men det finns en skillnad på att ändå låta sig hanteras och att gripas av total panik. Dessa kaniner kan komma att möta onödig stress i sina liv och försvåra nödvändig skötsel, som att klippa klor eller göra hälsokontroller. Det är fullt möjligt för de flesta gotlandskaniner att bli kontaktsökande utan större hantering och därför ser jag ingen anledning att avla på skygga individer och kommer i fortsättningen vara mer kritisk inställd till just dessa beteenden.
Vad blir då kvar?
Av denna kullen på sju ungar går 2 otroligt tragiskt bort pga olycka och 2 anses inte lämpliga för genbanken pga dålig tillväxt (dessa två är Zink och Kryolit som är otroligt vänliga så de kommer säljas som sällskapskaniner), 2 är jag ännu osäker på (Magnetit som är något svårhanterad i nuläget men har väldigt bra tillväxt och Kvarts som är något på gränslandet för sitt hull). Den enda kanin som klarat våra två grundkrav tydligt är Kalcedon! Han har växt okej och är lätthanterlig. Med andra ord var det 1 av 7 som hittills egentligen varit lämplig att skriva intyg på. Läxan lärd förhoppningsvis! Nu blir det utvärdering av övriga kaniner vi har med dessa två krav i åtanke och sedan hoppas jag få ihop information om hur ett köp går till hos oss, vad det kostar , vad som ingår, att tänka på etc.
Hälsar Lina